Vad är det egentligen med politiker i vårt lands kommuner? Speciellt så här i vintertider. Har de lyssnat för mycket på Kristina från Duvemåla? Och då menar jag låten som jag tror heter "När guldet blev till sand". När snön fallit och den blivit ivägplogad har de i sin outgrundliga vishet beslutat sig för att spara pengar. Eftersom sanden tydligen snart kan bli till guld så sparar vi på den, beslutar de. Följden blir att man promenerar,nej man glider okontrollerat, på stadens gator eftersom det saknas sand på dessa. Man får glida nerför hala trottoarer som kunnat vara lämpade för störtlopp. Folk flaxar vilt med armarna för att återfå balansen och det är rena turen om man undgår att få en kasse med potatis i huvudet.
För att komma dit jag egentligen vill. Vad ni politiker tjänar in på denna sand förlorar ni ganska snabbt i någon pensionärs brutna lårbenshals. Denna lårbenshals kräver vanligtsvis omvårdnad och där kommer hemtjänsten in. Jag kan slänga in något brutet ben och några armar också. Då kommer vi in på något som jag kallar för samhällsekonomi. Om man tittar rent ekonomiskt på detta borde man ganska snabbt inse att det är mer lönsamt att sanda trottoarer än att låta kommunens invånare belasta sjukvården. Jag tror jag kan lova er en sak. Sanden är bara sand, alltid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar