Äldreomsorgen är ingen omsorg.

Det stora problemet som fotfolket inom äldreomsorgen brottas med är att de äldre bara ses som en utgift för kommunerna. Detta går ut över de anställda och de gamla.
Arbetsdagen för en anställd är så hårt tidsstyrd att det inte finns utrymme för minsta avvikelse.
Det kan exempelvis saknas bilar,cyklar och tom telefoner till de anställda. Detta gör att en del anställda använder sina egna bilar och telefoner bara för att hinna med jobbet. Detta får de givetvis ingen ersättning för. Ibland ingår livsmedelsinköp i arbetsrutinerna, tidsmässigt kan det fungera om inga köer finns eftersom tidsåtgången är schablonbestämd.

Detta förbättras inte genom att öka utbildningskraven hos de anställda.

Jag arbetar ibland med flyttstädningar. Att göra en flyttstäd åt en kund som haft hjälp av hemtjänsten är en av de jobbigare. Hemtjänsten städar inte bakom eller under möbler. De flyttar inget under sina städningar,de varken hinner eller får detta. Detta är de äldre tvungna att acceptera.

Samtidigt ska fler och fler äldre bo kvar i sina hem. De blir isolerade och nonchalerade för de ses bara som en utgift för kommunerna.
Och kraven på de anställda ökar. Både utbildnings och arbetsmässigt.

De gamlas grundbehov glöms bort i en jakt på tid och pengar.
Läs:SVD